När en medarbetare går igenom en privat kris ställs ledarskapet på prov. Men med öppenhet och förtroende kan man krishantera såväl för stunden som för framtiden, säger Cecilia Mannheimer.
Alla människor går någon gång igenom en svår period. Så är det bara. Och det som händer hemma kommer att påverka förutsättningar att sköta uppgifterna på jobbet. Så är det också. Som arbetsledare behöver man därför vara väl förberedd när de här situationerna dyker upp, säger Cecilia Mannheimer, Director Staffing på Randstad.
– Den ledarskapsfilosofi jag själv arbetar efter är egentligen ganska enkel. Jag tror på att arbeta preventivt och långsiktigt, och det gör du genom att etablera ett starkt förtroende bland dina medarbetare. Om de litar på dig kommer de att berätta när de har det svårt hemma och då kan ni tillsammans arbeta fram en lösning innan situationen blivit ohållbar.
människor vill hjälpa varandra.
Cecilias erfarenheter på området är, även om det kan låta paradoxalt, positiva. Och hon tror att människor i grunden vill hjälpa varandra.
– Det är när det är som svårast som ett kollegie kan visa sig från sin allra bästa sida. Man vill hjälpa och stötta varandra i såna här lägen, det är åtminstone min erfarenhet. Alla vet att olyckan kan vara framme eller att någon i familjen kan bli sjuk och vågar man berätta det märker man snart att kollegorna kommer ställa upp och avlasta så gott de kan.
Missbrukarproblematik eller skilsmässor kan vara känsliga frågor och därför lite svårare att tala om i arbetsgruppen. Här finns det två olika vägar att gå, menar Cecilia.
– Som arbetsledare måste du alltid visa respekt för den drabbade, det är jätteviktigt. Men man kan i ett förtroligt samtal påtala fördelarna med att berätta för arbetsstyrkan hur det ligger till.
– I de fall där det är otänkbart får man ta fram en diskretare lösning. Det krävs egentligen väldigt lite för att övriga personalen ska förstå. “X går igenom en tuff period privat” säger ganska lite, men samtidigt ganska mycket. Det brukar räcka.
vara förstående, men inte tillåtande.
Missbruk kan visserligen vara besvärligt på andra sätt, eftersom självförnekelse ibland är en del av problematiken. Här behöver man som ledare anta en lite annan roll.
– Jag brukar säga att man kan vara förstående, men inte tillåtande, och det kan vara svårt att upprätthålla den distinktionen. Som ledare behöver du visa att du ser och förstår komplexiteten i missbruket, utan att vara dömande. Men du behöver också vara tydlig med att det i ett större perspektiv är ohållbart.
– Alla som befinner sig i ett missbruk vill ta sig ur det och att göra klart för den anställde att ni delar den målsättningen kan vara ett bra första steg mot en lösning.
Att arbeta proaktivt med förtroende är Cecilia Mannheimers ledarskapsfilosofi. Om du som arbetsgivare arbetar nära dina medarbetare, har kontinuerliga möten och god insikt i arbetsprocessen, kan problematiken upptäckas i ett tidigt stadium. Och då är mycket vunnet.