Att få nej på ett sökt jobb är aldrig kul. Kom bara ihåg att det inte innebär att du saknar potential.
När Alicia Wikander vann en Oscarsstatyett var vi många i Sverige som var stolta. Samtidigt fick vi också reda på Att Alicia blev nobbad av scenskolan. Under tre års tid sökte hon två gånger varje år, till Stockholm, Malmö och Luleå. Till sist tog hon sig till fjärde och sista uttagningsprovet men sprack på mållinjen.
Det finns massor med liknande exempel, Beatles blev ratade, Astrid Lindgren fick nej av första förlaget hon skickade in Pippi Långstrump till och Johanna Söderberg (First Aid Kit) fick aldrig någon guldbiljett när hon var på Idol-audition.
Alla ovanstående har onekligen fått sin revansch och det är extremt lätt att man i efterhand gör sig lite lustig över att någon har ratat personer som uppenbarligen hade talang. Men det visar också på hur otroligt svårt det faktiskt är att under en begränsad period göra en rättvis bedömning av en människas framtida potential.
Så till alla som gång på gång har fått nej på intervjun eller kanske inte ens kommit till intervju: Kanske är det extremt tuff konkurrens eller kanske missar den som ska rekrytera att se din potential. Men det innebär aldrig att du inte har potential!
Och till alla som anställer: Var ödmjuk inför det faktum att du med största sannolikhet ratar många människor med stor potential. Det är som sagt var svårt att förutspå framtiden. Men om du ibland vågar utmana dig själv att välja någon som idag inte stämmer överens med din bild av vad du söker. Kanske hittar du större potential då än vad du ens trodde var möjlig.