utbredd åldersdiskriminering i samband med rekrytering.

Var sjätte svensk har upplevt någon form av diskriminering i samband med att de har sökt ett jobb. Vanligast är åldersdiskriminering och det är främst äldre personer som drabbas. Det visar en ny Sifo-undersökning som gjorts på uppdrag av rekryterings- och bemanningsbolaget Randstad.

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att missgynna en arbetssökande på grund av kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, religion eller ålder. Ändå uppger en av sex svenskar (16%) att de har upplevt någon form av diskriminering i samband med att de har sökt ett jobb. Det visar en undersökning från Sifo/Randstad. Enligt den är åldersdiskriminering det som flest har råkat ut för, både kvinnor och män. Drygt var tionde person (11%) uppger att de har drabbats av ålderism i samband med att de har sökt ett jobb, visar undersökningen. Bland de äldre, i åldersgruppen 50-65 år, är siffran nästan dubbelt så hög (19%).

– Åldersdiskrimineringen är utbredd i Sverige tyvärr, men ålder är och ska vara irrelevant i varje rekryteringsprocess. För precis som när det gäller andra diskrimineringsgrunder säger det ingenting om kandidatens kompetens. För att motverka diskriminering behöver arbetet göras så tidigt som möjligt i rekryteringsprocessen och genomsyra hela förloppet. Utformningen av kravprofilen i en jobbannons är en bra början. Ett annat exempel är att avidentifiera ansökningshandlingar så långt in i rekryteringsprocessen som möjligt, vilket inkluderar uppgift om ålder, säger Anna Svärdemo Alander, chefsjurist på Randstad.

I det här sammanhanget kan hon heller inte låta bli att nämna begreppet “överkvalificerad” som ibland används av arbetsgivare som argument för att kandidaten inte går vidare i processen.

– Jag skulle säga att det är ett ”icke-begrepp”. En arbetsgivare som ligger i framkant vad gäller synen på framtidens moderna arbetsliv möter också upp kandidatens önskan om röra sig mellan olika typer av befattningar och arbetsuppgifter – oavsett kompetensnivå, konstaterar Anna Svärdemo Alander.

Enligt undersökningen är könsdiskriminering den näst vanligaste diskrimineringsformen vid en rekryteringsprocess. Runt 5 procent av de svarande säger sig ha upplevt det i samband med att de har sökt ett jobb. Siffrorna visar också att det är mer än dubbelt så många kvinnor som män som har känt av den här typen av negativ särbehandling, 7 respektive 3 procent.

– Tyvärr är det inte ovanligt med frågor till kvinnor om exempelvis graviditet och planer på familjebildning under en arbetsintervju. Det är visserligen inte olagligt att ställa den här typen av frågor. Men om kandidaten nekas anställning är det upp till arbetsgivaren att visa att svaret inte varit skälet. Annars kan det bli dyrbart för företaget, både i form av skadestånd och förlorat renommé.

om undersökningen

Undersökningen genomfördes i Kantar Sifos webbpanel under perioden 26–30 januari 2022. Totalt intervjuades 1 415 personer i åldern 18-65 år, varav 1 095 personer var yrkesverksamma (heltid eller deltid). Webbpanelen är riksrepresentativt rekryterad utifrån slumpmässiga urval. Det förekommer ingen självrekrytering i Sifos webbpanel.